Boda Borg

Äntligen var helgen kommen då Boda Borgs celler i sann "Fångarna på Fortet"-anda skulle besegras. 17 vuxna, två tonåringar och 11 barn var redo.(Gruppbilden på startsidan)

Men vänta lite, inte riktigt alla, en låg till sängs med feber, nämligen undertecknad (Erik). Att det kanske var den soligaste helgen på hela sommaren gjorde inte mitt taktittande roligare. Denna första aktiviteten i föreningens södra område hade nu tagits sin början. Vi försökte i fjol men då kunde för få och vi fick ställa in. Hade det blivit likadant i år hade vi försökt nästa år och nästa och nästa … Det känns jätteviktigt att ge våra medlemmar i söder en chans att komma till en aktivitet i deras närhet och jag hoppas de kände sig särskilt välkomna.

Vi bodde i ett stort rött hus med fler rum än vad det gick att räkna. Alla fick plats med andra ord. Mycket vackert beläget nära en älv, med stora grönytor och med träd som skuggande den ena husgaveln.
Lördagen började med Boda Borg.
För det första gällde det att fylla näringsförråden för att kunna prestera vårt bästa på fortet, såväl fysiskt som mentalt. Detta gjordes via lunch på Boda Borgs "Restaurang". Nja, särskilt flott var den kanske inte men vi fick vad vi behövde: Ordentligt med långsamma kolhydrater för uthålligheten (spaghetti), en rejäl portion protein för styrkan i musklerna (köttfärssås) samt nödvändiga vitaminer (sallad) och något ännu nödvändigare för vissa av oss (koffein).
Denna laddning visade sig vara mer än nödvändig. Dels eftersom vi intog fortet med en kämpaglöd, vilja och laganda som det sällan skådats maken till i dessa trakter men också eftersom det enda vi kunde fylla näringsförråden med under eftermiddagen var snabba kalorier: GODIS!!!
Banorna var uppdelade i tre kategorier: Första kategorin innehöll endast huvudbry för lösning av problemet, andra kategorin innehöll lite klättring/ålning/balansering och tredje kategorin krävde ibland både smidighet, styrka och gott balanssinne hos alla lagmedlemmar för att lösa problemet och komma vidare till nästa cell.
Alla kunde därmed välja de banor som passade bäst utifrån sammansättningen i laget. Varje bana innehöll 3-6 celler och man måste klara var och en i turordning för att klara hela banan och få den efterlängtade stämpeln i sista cellen. Missade man någon cell var det bara att börja om från början…
Rätta mig gärna om jag har fel, men jag har svårt att tro det. Vi hade SÅÅÅ ROLIGT ALLIHOPA, GAMMAL SOM UNG! Jag medger gärna att jag var den enda personen i vuxen ålder som inte satt och solade sig på gräsmattan utanför sista timmen i väntan på barnen. Nej då, jag rusade omkring som en galning mellan våningarna och banorna för att samla på mig så många stämplar som möjligt. Tävlingsinstinkten på topp. Ömmande knän och värkande rygg. Alla medel tillåtna (som t ex att ta med sig de betydligt mycket yngre förmågor som redan klarat banorna och på så sätt smidigt lösa de svåraste problem…).
Jag tyckte verkligen synd om Erik som inte kunde vara med, jag vet nämligen att han lyriskt skulle rusat omkring mellan banorna än mer entusiastiskt än jag själv.

Efter inköp av lördagsgodis åkte vi nöjda men utpumpade tillika utsvultna tillbaka till gården där vi bodde. Middagen bestod av "Flygande Jacob" och chokladkaka med glass till efterrätt. Mums, precis vad vi behövde!

Efter middagen började en fotbollsmatch där (gammal) äldre ungdomar och ung var med. Det blev en lång match som avbröts först när det blev riktigt mörkt och då var en det ett gäng svettiga och glada kämpar som bänkade sig framför TV:n. "Jönssonligan och den svarta diamanten" lockade till många skratt, det kändes säkert skönt att ta det lite lugnt ett tag. Det var en trött skara som somnade sent på lördagskvällen och där en och annan vuxen hade ömmande knän efter allt krypande i celler. Där det finns en vilja finns det en väg!
Söndag. Efter en framflyttad frukost, vilket var välkommet, så inhalerade de som inte hade gjort det före frukost. Därefter var det full fart runt huset och i omgivningarna. På husets kort- och långsida fanns det brandtrappor och gångar fram till fönsterna. På dessa tränade några att springa upp och ner, gång på gång. Det skallrade i hela huset. Fråga mig som hade huvudet två dm ifrån. Det är rätta takter, ge slemmet vad det tål.
När det var tränat klart åkte några iväg för att rida och övriga paddlade kanot i närheten. Solen sken lika varmt och klart som dagen innan, det måste ha varit underbart att sakta glida fram på vattnet eller från hästryggen njuta av denna underbara dag. Efter städning och packning åts den avslutande lunchen.

Jag tror jag vågar påstå att alla var nöjda med denna den första men inte sista aktivitetshelg i södra delen av Norrlandsföreningens enorma upptagningsområde.
För de som inte tordes sitta upp på en riktig häst fanns den mer stillsamma träversionen.
Lägg märke till med vilken glädje vår skönsjungande medlem från norr bestiger denna tingest.(webmasters anm.)

Mitt starkaste minne från denna helg var att ligga och lyssna på fotbollsmatchen samt senare höra alla skratt då hela gänget satt och såg "Jönssonligan".

Det är detta som Norrlands-föreningen är till för, att sammanföra familjer där någon familjemedlem har cf och ha kul tillsammans. Det ord som sammanfattar det jag hörde var G E M E N S K A P. Grunden för allt övrigt. Jag hoppas alla som tagit sig tid att köra till Stöde och vara med kände detsamma när det bar av hemåt. Alla åt sitt håll.

Föreningen blir vad medlemmarna gör den till. Ett stort tack till Åsa Thors som hade arrangerat hela aktivitetshelgen. Vi bugar, niger och tackar för allt du gjort.

Erik Olofsson & Monica Palmqvist

Foto Lars & Petra Edlund