![]() |
![]() |
Norrbyskär 2004 |
| |
|
Första lägret
för CF-are från hela Sverige genomfördes 9-15 Augusti.
Tretton barn anslöt på Måndagen till ett fullspäckat
sommaräventyr. Femton var bokade men två lämnade återbud
så sent att vi inte hann erbjuda reserverna platserna. Erland Berg |
|
| •
Söndag 8/8
Jag heter Ulrica och är mamma till Robin som är 6 år som har CF. Jag har länge varit intresserad av att få åka på läger till Norrbyskär med Robin, men pga av Robins ålder har vi inte kunnat vara med tidigare, men nu var det äntligen dags att få åka på läger. Erland som är lägerledare, ringde mig i måndags och bad mig om lite hjälp på lägret med småsaker, så jag åkte upp till Norrbyskär dagen innan lägret skulle börja, för att få lite information om hur lägret skulle se ut. Även Anette, mamma till Jonas 11 år, hade blivit tillfrågad denna vecka och skulle hjälpa till under lägret, så hon och Jonas åkte upp tillsammans med oss på söndagen. Vi tog färjan över till Norrbyskär tillsammans med Erland och Kristian. Anette och jag fick lite information om hur lägret skulle se ut och fick dela uppgiften att koka alla barns inhalationsdelar 2 ggr/dag, samt hjälpa till med andra saker som Erland skulle säga till om allteftersom veckan gick. Vi blev helt enkelt ”medhjälpare” till lägerledaren. Förutom Erland så kommer sjukgymnasten Petra att finnas på plats. Vi
flyttar in i det stora huset som kallas ”spökhuset”
och gick sedan bort till KFUM:s hus för att äta middag. Efter
maten gick jag ner till klipporna vid havet och blev ståendes
där länge, tittandes ut mot havet och alla rosa moln på
himlen. Riktigt varma brisar blåste in från havet och de
var ljuvligt att stå där och bara njuta av hur vackert det
var runt omkring mig!! |
|
| •
Måndag 9/8
Jonas, Robin och Kristian väntar med spänd förväntan på de andra barnen. Vi går till färjan och möter upp alla i olika omgångar, då alla anländer på lite olika tider. Vi går bort och äter lunch tillsammans och alla börjar bekanta sig med varandra. Både barn och vuxna har mkt att prata om. Sedan flyttar alla in på sina rum, tjejerna i en lgh och killarna i en annan lgh. Kristoffer 15 år som har PCD, är verkligen en stjärna på att tex spela kort och göra massa annat med de yngre barnen, men han känner mot kvällen att han inte riktigt har någon i sin egen ålder och att det hade varit roligare för hans del om det funnits fler jämnåriga med honom. Därför har han bestämt sig för att åka hem imorgon. Detta känns tråkigt, men vi måste såklart respektera hans beslut. Kristoffer, jag och några av de yngre killarna spelar kort och pratar hela kvällen om PCD och CF och om allt möjligt. Kristoffer är verkligen en härlig kille, lätt att prata med och en humor som får oss alla på gott humör, därför känns det jättetråkigt att han bestämt sig för att åka hem imorgon. Robin törs inte sova ensam i sitt rum så jag får ligga inne hos honom (kanske beror det på att vi ligger i ”spökhuset”?). Det börjar märkas att en 6-åring inte riktigt har åldern inne för ett läger som detta. Jag och Robin går och lägger oss före de andra grabbarna och när vi somnar hör vi grabbarna busa och skratta ikapp utanför vårat rum. • Tisdag 10/8 Sjukgymnasten Petra inhalerar, pepar och huffar med alla barnen, ett barn i taget. Robin (och säkert alla andra barn) skärper sig extra och gör det som ska göras noga när Petra sitter med. Robin blir genast förtjust i Petra, som är jättebra på att handskas med barnen. Fotboll på förmiddagen, sedan provar barnen och ett par föräldrar bågskytte under dagen. Solen strålar och det är så varmt, både ute och inne. I köket där vi kokar alla inhalationsdelar känns det som 60 + grader… Så vi skyndar oss ner till havet och badar med barnen på eftermiddagen – underbart i vattnet! Huset som vi bor i är stort och har 4 st lgh, pojkarna bor i lgh nr 1, flickorna i lgh nr 2 och de vuxna bor i lgh nr 3 och 4. Det är otroligt fint på ön, lite gammaldags och mysig atmosfär, det påminner mig om ”saltkråkan” som för mig verkligen är sommar-idyll. På kvällen
blir det film för barnen, men vissa av barnen vill bada en gång
till, så jag och Tomas som är pappa till Jonatan 9 år,
tar med Lisa, Amanda, Jonatan och Robin till havet för ett kvällsdopp.
När barnen somnat sitter vi vuxna och umgås en bra stund
efter midnatt. • Onsdag 11/8 Äntligen är det dags för aktiviteterna som alla har pratat så mkt om! Alla barn är väldigt förväntansfulla när det är dags för den sk ”4-meters-banan”. En äventyrsbana som är 4 meter över marken, som avslutas med ett ”hopp” från ett torn ca 6 meter upp i luften. Naturligtvis är barnen fastspända och har säkerhetslinor och övervakas av duktiga KFUM-ledare. Vissa av barnen är tveksamma till en början, vilket jag absolut förstår eftersom banan är så pass högt upp, men alla (utom lilla Robin) ger sig av upp i luften. Alla säger att det pirrar i magen, är upprymda och på strålande humör! Jätteroligt att få se hur duktiga alla är! Även de som är höjdrädda provar att klättra upp och det är starkt gjort även om man kanske inte går igenom hela banan! Idag skiner solen, men värmen i luften är inte riktigt kvar, så det blir inget bad i havet idag. Efter lunch är det dags för drickabacksklättring och Emma knäcker Norrbyskärs-rekordet som är 36 backar, med en back. Emma klarar 37 backar!! Grymt bra!! Vilket jubel! Även klätterväggen var kul. På kvällen är det bastubad och en del badar i havet. Barnen somnar så fort de lägger huvudet på kudden denna kväll, efter all aktivitet.
• Torsdag 12/8 Alla barn börjar ”få in snitsen” på morgonrutinerna. När jag går runt i pojkarnas lgh, sitter faktiskt alla och inhalerar i sina olika rum. Detta är imponerande att se. Petra går också runt och sitter en stund hos varje barn. Mycket duktiga pojkar och flickor!! Ingen som dröjer eller drar ut på tiden. Efter frukost åker barnen ut och paddlar kanot och under tiden tar de vuxna en tur med små segelbåtar. Jag går och kokar inhalationsdelarna och när barnen har paddlat klart samlas vi i köket och jag frågar dem -”vill ni ha en hel eftermiddag med städning som det är planerat på schemat, eller ska vi göra ett snabbt ryck och gemensamt städa i era 2 lägenheter före lunch?” Alla barn skriker -”vi städar nu och är får busa/bada hela eftermiddagen!”. Så börjar vi städa tillsammans inne i barnens lägenheter. Det sopas, dammsugs, bäddas och plockas skräp. Jonatan t o m lyfter på locket till kökssoffan och sopar där INNUTI –då förstår ni hur duktiga och noggranna barnen var! Hi hi. Tjejerna t o m skurar golvet med såpa! Dom gör så att jag än en gång blir riktigt imponerad. När vi sedan berättar för ledaren Erland vid lunchen att lägenheterna är superfina och helt städade, då kan han nästan inte tro att det är sant! Jag bjuder senare barnen på godis eftersom de var så duktiga på att städa idag! Efter lunchen var det dags för ”trapetsen”. Klättra upp på en ”telefonstolpe” som är ca 10 m hög och ställa sig rakt upp på en liten platå, för att sedan kasta sig rätt ut i luften och försöka fånga en trapets att hänga sig i. Att nästan alla barn vågade klättra upp och sedan kasta sig rätt ut i luften var så mäktigt. Alla var nöjda o glada efter bedriften, även om man hoppade från halva stolpen eller om man inte kunde fånga trapetsen. Robin som bara tittade på tyckte att det varit en spännande eftermiddag och alla var hungriga när vi åt tacos till middag. På kvällen var det disco ihop med andra barn från olika läger på ön. • Fredag 13/8 Sovmorgon, vilket vi alla behövde, efter dessa fullspäckade dagar. Efter frukost hade vi ”Doning” i köket, vilket innebär diskning och städning. Andra läger hade haft ”doning” under veckan, men nu var det våran tur att ”dona” fredag och lördag efter måltiderna. Inhalation efter frukost denna dag och det kändes bra att inte behöva skynda sig innan frukost. På förmiddagen fick barnen välja om de ville göra luffarslöjd vid Norrbyskärs museum eller om de ville skjuta bågskytte en gång till tillsammans med Jonatans pappa Tomas. Jag gjorde luffarslöjd och då fick vi lära oss att göra små krokar i gammeldags stil, att sätta på väggen tex för att hänga handdukar på. Mest imponerad blev jag av Lisa som hann göra 5 st jättefina krokar, medan jag bara hann göra 1 krok (som inte ens blev särskilt fin!). Alla barn gjorde fina krokar, de var klart bättre än oss vuxna på at få till fina krokar. Efter lunch gjorde vi drickabacksklättning och klätterväggen igen, då barnen tyckte detta var så kul. Johanna lyckades klättra upp på 37 st backar, så nu delar hon rekordet med Emma. Bra gjort tjejer!! Jag som själv inte törs göra dom där sakerna är jätteimponerad av alla barnen! Det blev pizza till middag, till mångas lycka! Därefter bastubad och bad i den vedeldade tunnan. Vi grillade korv ute vid en lägereld sent på kvällen vid en sk indianby. • Lördag 14/8 Inhalation, frukost och doning. Sedan var det olympiad för barnen. Massa skojiga lekar som uppvärmning och sedan hoppa säck, snurra runt en pinne och springa, potatis på en sked i munnen osv… Jättekul verkligen! Lunch och doning. Denna dag var alla föräldrar inbjudna att komma till lägret och äta middag tillsammans med barnen, om man hade möjlighet att åka till Norrbyskär. Vi blev 12 st extra personer. Vi spelade brännboll och tro det eller ej, så vann föräldrarna mot barnen med 1 poäng!! Jag kände att det var på sin plats med ett tröstpris till barnen, varsin tablettask. Vinnarna av brännbollen fick fick nöja sig med äran! Vi grillade och åt en god middag tillsammans vid ett långbord ute. Det var så roligt att se alla samlade, verkligen en bra ide att bjuda in familjerna på detta sätt. Naturligtvis önskade vi att alla skulle ha haft möjlighet att komma, men det blir förståss svårt för de som bor väldigt långt borta. Om det är
någonting som vi verkligen har tur med så är det
vädret, vi har kunnat vara ute varje dag utan regn, med sol nästan
hela tiden. Varje dag kl 18 öppnade den lilla kiosken som kallades
”Markan” och jag kan lova att kön alltid var lång
dit varje dag. Alla barn fick en viss summa från CF-föreningen
i början av veckan, till att köpa något gott och detta
uppskattades verkligen av barnen. • Söndag 15/8 Packning och städning av lägenheterna. Känns lite sorgligt att skiljas från alla, både barn och vuxna. Jag har skaffat mig goda vänner i de föräldrar som var där under veckan och kommer att sakna dessa jättemycket, för man har så mycket att prata om och så många tips och erfarenheter att dela med varandra. Jag kommer självklart också att sakna barnen jättemycket och hoppas verkligen att vi håller kontakten nu framöver. Flera barn bad om mitt mobil-telefonnummer och redan nu ett par dagar efter lägret har jag fått flera sms från dessa underbara barn! Det började redan under hemresan, då vi stannat för en kopp kaffe vid Höga-Kusten-Bron, då fick jag ett meddelande från Peter som snart skulle sätta sig på planet hem, vilket kändes jättekul. Jag vill bara säga till er alla = MASSOR MED KRAMAR & SKÖT OM ER ORDENTLIGT! // Ulrica Karlsson |
|